Bortsprungna hundar !!!

I söndags ringde en kille till mig som hade fått nr av Eniro. Hans familj hade haft sin hund på ett pensionat i Haninge och den hade rymt där ifrån. Han ville ha hjälp med att ev spåra upp den eller något. Stackarn...han var helt förstörd. VEM SKULLE INTE VARA DET. Jag lämnade tel till en klubbkamrat och till en kille i Haninge Bk som jag vet spårar och rör sig mycket ut i skogarna. I dag har hunden nästan varit borta en vecka. Det är en Kinesisk nakenhund med hår och lyssnar till namnet Wilma. Om ni skulle se eller höra något så kontakta mig då jag har telnr till ägarna. Så till nästa bortsprungna hund: I dag på morgonen när Magnus kom hem från jobbet så sa han att han trodde sig ha sett en hund eller något ligga på ett av fälten i närheten av oss.Han förklarade vart , så när jag 20 min senare åkte iväg så stannade jag vid de fältet. Först såg jag bara några rådjur men sen såg jag hunden.Den låg och tittade på rådjuren . Jag ropade lite glatt och då reste den på sig. En stor Schäferhane som såg väldigt orolig ut. Jag lockade och kallade med godis och bollar och tillslut kom den nästan ända fram. Men då skällde den osäkert till och sprang iväg över fältet. Ni som känner mig vet att jag är ganska envis, så jag hoppade in i bilen och körde så att jag kom runt fältet och in i industriområdet. Då såg jag honom igen. TURLIGT nog luffsade han rakt in på en industritomt där grindarna var öppna. Jag åkte dit och på gården stod där 5 karlar. ÄR DE ER HUND... ropade jag. Men det var det inte så jag åkte snabbt in,hoppade ut och stängde de stora grindarna. De var väldigt reserverade men jag lugnade dem och pratade lite . Tillslut bad jag den ena killen jag pratade med sätta sig på huk tillsammans med mig och då blev hunden så nyfiken att den kom upp bredvid mig. Jag klappade lite försiktigt tills jag fick tag i halsbandet och kopplade honom. PUST...va skönt. Men vad gör jag nu då. Jag tog upp telefonen och ringde Marie som har pensionatet vid Nynäsvägen och hon hade plats och ville hjälpa till att hitta ägaren.Så in i bilen med Schäfern och sedan iväg till Marie Marie ringde mig senare på dagen och sa att hon fått den chip läst och på så vi hittat ägaren. Hunden hade varit försvunnet sedan i går kväll då den stack på kvällspromenaden. Visst är det härligt när det blir ett lyckligt slut...nu hoppas jag att även Wilma får komma hem igen.